Mammaledig :-/

Att vara mammaledig är underbart, jobbigt, ensamt, ljuvligt allt på en gång! Men att gå från att var social på jobbet och bara ta hand om sig själv, till att vara hemma med en liten bebis som inte kan svara dig när ni pratar är inte lätt. Det var och är tufft. Du är aldrig själv, inte ens på toa! Det är alltid nån som vill ha din uppmärksamhet och ska underhållas. Leka själv är inte lika roligt några längre stunder.

Samtidigt kan man ju aldrig få bättre feedback! Det räcker med att visa sig på morgonen så skrattar hon och blir glad. Mamma är världsbäst! Särskilt om jag langar fram tuttarna när hon (liv) helst vill! Aldrig har jag varit så pigg kl 5 som när Liv skrattar och "pratar" med mig. Det är underbart!

Men jag saknar mitt jobb och jag saknar vuxenkonversationer. Jag saknar rutiner!!!!
Jag har förvandlats till en bebisbabblande våp. Det mesta jag pratar om är vad Liv gör och inte gör. Det känns som jag tappar delar av mig själv. Det värsta är att jag själv inte kommer på nått annat att prata om :-/

Och här kommer det stora tabut: Jag längtar tillbaka till mitt jobb. Jag älskar lilla Liv överallt annat men jag skulle vilja ha det bästa av två världar! Både mitt jobb och tid med Liv. Jag behöver utmaningar, rutiner och saker att göra annars blir det inget gjort och jag blir uttråkad och försoffad.

Men sen så ler hon och jag myser en stund till ;-)